Jag hämtade nya sadeln och fick har ridit i den på lördagen, Kalhúa fick komma in i stallet och bli fångad, hon är långt ifrån tam men har fatta att sitter man fast i repet så är det dumt att dra. Du gäller det bara att få henne att inse att fångad blir man alltid av tvåbeningarna.
Söndagen har ägnats åt konfirmation, jag är inte troende men när jag går in i en kyrka så tänder jag alltid ett ljus för om nära som lämnat jorde livet sen sist. Denna gången fick jag tända två, ett för Carin som väntat efter en lång sjukdom lämnat oss och ett för Robban som valde att själv lämna oss för att få följa sin fru. Jag saknar dom båda, riktigt bra och nära arbetskamrater var dom och i många hjärtan kommer goa minnen leva vidare. Robban finns just nu en viss oförståelse för bland många på jobbet, jag tror det är saknad och tomhet som jag hoppas går över till förståelse. Det är tufft att acceptera ett beslut att avsluta ett liv, men gör man det utan att skada andra, mer än att lämna sorgen kvar. Då måste vi acceptera det beslut som tagits.
